Jag vet en dejlig rosa och vit som liljeblad.
När Jag på henne tän kar, så görs mitt hjärta glad.
Dess stämma ger en hjärtans tröst
lik näktergalens blida röst
så fager och så ljuv.

Som solen fager skiner, är hon som purpur klar,
Gud låt dig aldrig sörja men alltid vara glad!
Må de få komma samman
med hjärtans fröjd och gamman
som längta til varann'.

Var dag går solen neder och dagelig uppgår.
När kommer dagen blider, att jag din skåda får?
I hågon är du städs mig när,
Farväl, farväl min hjärtlig kär!
Mång tusende god natt!