I en människas ruttna kärl, står döden med sitt blad
Han må vara väntandes I din skugga
Då tar Ormen en tugga af livets kraft, den äro fördold
I sitt sken af mystiken af synderflödets bärare
Mylingsgapet må vara ätandes I dimmflödets bygd
Hätskhetens fördömelse äro en evighet
Lönndomens galla över ljuset ock dess bärare äro tidlös
Fridlöshetens tecken af Satan Han själv