Jag står här på gatan vi bodde på
en gång var den hela vår värld.
Men ingenting känns lika dant som då
inga lyckliga mäniskor bor här.
Dom dörrar som alltid stod öppna då
är stängda och låsta idag.
Fast alla är ensamma hemma ändå
så blev det för oss som blev kvar.

Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.

Jag minns att dom sa du var rastlös då
att stan var för liten för dig.
Jag förstod inte alls vad dom menade då
men jag önskar dom sagt så om mig.
Fast inget skulle få skilja oss åt
så såg jag ditt tåg ge sig av.
Jag klamrade mig fast vid en skylt och grät
både skylten och vi står kvar.

Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.

Ohh, ohh....

Och om jag fick leva mitt liv igen
så skulle jag ta samma tåg.
Jag förstod inte alls vad du menade då
Jag såg inte alls det du såg.
För fönstren var aldrig så mörka då
och gatan var inte så smal.
Och föresten så skulle vi följas åt
så kom nu jag vill ge mig av.

Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.

Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.