Höfdingadrapa
Som högättad hövding vem lågo i gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut bredvid
Kummeldamm dölja de urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm

Ett tusende vintrar vid fjällets fot
Ett tusende vintrar i urbergets skydd

Sovande död uti mansåldrar tjugo
Tills bronslurar ekar till strid än en gång

Midnatt sol på bergett satt
Blodröd till att skåda
Det var ej dag- Det var ej natt
Det vägde mellan båda

Balders bål- Den solens bild
Brann på vigda härden
Snart är ändå lågan spilld
Då Höder rår för världen

Gjallar hornet kallar kämpar
Fimbul vinter varde väl
Fenris frost ej knappast dämpar
Kampviljans rus från den enhögdes kärl

Geir fathur
Ravners godt

Din vredes svarta klinga
Dränker sorg och giver bot åt min själ

Frukta den gud som rida hämndens hav
Som piska dess vågor
Han kommer med den storm som drabba skall
De dårar som hädat hans namn
Som trampat på hans runas kraft
Som vanhelgat hans andes makt
Ulven syns på himla fästet
Fjättern brister- Evigt fri
Enhärjar vakna- Heimdall kalla
Åt idavallens mylla ge liv
Väckt av hungerskri från stålet
Sovande döda i glömskans tjäll
Över bifrost skall kämpar rusa mot målet
I svärdklingo väv skall den frusne bli säll
Den frusne bli säll

Vad storm genom rymden går
Se- Vad mäktiga molnen står

Med krossande blixtar och brand i sitt sköte
Mot krigarens härskri de stämmer sitt möte
Den mäktige kommer till maktdomen
Den starke ovanifrån

Odal
Dagaz
Iss
Naud

Han- Som styr allt

Som högättad hövding han lågo i gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut bredvid

Kummeldamm döljandes urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm

Geir fathur
Ravners godt